Äntligen =)
I morgon är det äntligen dax... Första löppasset efter förkylningen. Det blir bara ett lättare pass för att komma igång. Lugn jogg i 10km men ska bli skönt att äntligen få snöra på sig skorna igen, nu är jag äntligen på G igen, sen åker jag ner till Ume på söndag och nästa vecka hoppas jag kunna träna för fullt igen..
Planen för nästa vecka är två långpas,s ett på 3 mil och ett på 2 mil och sedan tre stycken snabbdistans på dryga milen för att få upp tempot lite. Träningen kommer att se ut ungefär så här enda fram till det stora loppet. Jag kommer däremot att dra ner 3 milspasset till 2,5 varannan vecka, är lite onödigt att slita på kroppen så pass mycket, jag har ju grunden sedan tidigare. Att jag lägger in några tremilspass är mest för att jag ska kunna känna av vilket tempo jag sedan ska springa på tävlingen.
Det blir seedningslopp för min del om två veckor. Känns lite surt att jag inte kommer vara i den form som jag hade velat men sånt är livet, bara jag tar mig runt den här gången så att jag inte behöver starta i absolut sista ledet på Lidingö är jag nöjd.... Jag har sänkt kraven en del efter dessa två veckor i sjuksängen, eller jag försöker intala mig det iaf. :P
Hoppade över bäcken...
Vilken seg förkylning... Jag trodde att den hade gått över för någon dag sedan och jag såg framför mig hur jag fick snöra på mig löparskorna igen... Men nä, inte skulle det bli så roligt, jag blev istället mer förkyld. Hjärtat dunkade rätt bra när jag var å promenerade i skogen på jakt efter skyttevärn..
Får nog sänka mina mål lite med Lidingöloppet och inte sätta samma press på mig själv nå mer. Jag måste nog acceptera att jag inte kommer att vara så tränad som planerat :/ Fortfarande rejäla problem med luftrören och en rejäl förkylning som inte vill ge sig... Ja Ja! Nog ska det gå, jag ger mig inte hur lätt som helst!
Träningssuget är stort... Tillbaka i Ume på söndag, Gamliaspåret nästa!
Får nog sänka mina mål lite med Lidingöloppet och inte sätta samma press på mig själv nå mer. Jag måste nog acceptera att jag inte kommer att vara så tränad som planerat :/ Fortfarande rejäla problem med luftrören och en rejäl förkylning som inte vill ge sig... Ja Ja! Nog ska det gå, jag ger mig inte hur lätt som helst!
Träningssuget är stort... Tillbaka i Ume på söndag, Gamliaspåret nästa!
Finns viljan, finns vägen =)
Något helt annat....
Här kommer lite annat än bara löpningssnack... Är ju bara tråkigheter med en massa förkylningar å sånt annat trams. När jag är hemma från jobbet å inte kan träna blir det att jag spenderar en helt del tid här på internet. Så tänkte att jag skulle presentera två kompisar från "Bruce kön", de är grymma :-)
Mattias o Tess- "Om du lämnar mig nu"
Svettigt!
Hemma o fortfarande sjuk :/ Svettades värre än under ett intervallpass mitt uppe i sommarvärmen i natt, så förhoppningsvis åkte febern ut med den. Jag brukar klara mig riktigt bra från förkylningar men den här slog riktigt hårt :/ Det enda positiva är att jag fick ett svar till den dålig formen och sen kanske jag blir ännu mer motiverad när jag är träningsbar igen. Bra att tänka positivt har jag hört :-)
Jag beger mig ner till Ume igen om drygt två veckor och skolan drar igång.. Detta betyder att det blir betydligt mer tid över till träning än vad jag har idag när jag jobbar heltid :-) Tillsammans med paniken över att förlora en massa träningstid pga. en förkylning börjar jag planera träningen ännu mer och ett av långpassen för veckan kommer att bli ännu längre. istället för ca. 2-2,5 mil kommer ett av passen att bli 3 mil. Jag vill testa på att springa tävlingssträckan ett par gånger innan det är dax för Lidingö så att jag kan känna på vilket tempo jag ska hålla... Sen att hålla detta tempo och inte rusa i början är en annan sak :P
Revansch! Jag har hittat en tävling att ta revancsh i efter den bedrövliga Hamnmilen. Tankern är att springa Umemilen den 12'e September som går på en inte allt för obekant bana runt Nydalaområdet :-) Du kan även välja att springa 15km, vilket det nog blir för mig, jag är betydligt bättre på längre sträckor och det känns som desto längre tävlingssträcka desto bättre. Ska höra med couchen när han kommer hem från jobbet :-)
Ord som man inte skriver eller säger när mamma kan se & höra!
Förkyld! Det här var inte bra :/ Rejält halsont smög sig på igår och nu var förkylningen i full blom. Jag som hade en träningsplanering att följa, inte kan jag komma ihåg att jag skrivit förkylning. Nu känner jag stressen! Hoppas på att bli frisk så snart som möjligt... Någon som kan någon bra dunderkur???
Stopp!
Inte nå vidare löpning idag! Vi ändrade planerna för dagens pass en del, eller tränarn' min ändrade målet med träningen. Meningen var att jag skulle lära mig att springa på klockan och hålla de tempo som var bestämt. Vi satte ett rätt så långsam tid så att jag skulle få känna att jag hade lyckats men det gjorde jag verkligen inte idag :/
Jag kände att formen inte var på topp och att det skulle gå tungt idag men inte trodde jag att det skulle gå så tungt som det gjorde. Luftrören tror jag aldrig hade hunnit stiga upp ur sängen och eftersom man "blir vad man äter" tror jag att jag ska sluta äta pasta eftersom benen var som spaggetti! Jag är helt enkelt inte i form just nu men jag vet att jag kan bättre än så här. Jag är en långdistansare och en mil är lite för kort för mig, jag kan inte hålla uppe tempot som jag vill men att hålla 5min/km på tre mil ska nog inte vara nått problem så målet för Lidingöloppet står fast =)
Det är bra att bita ihop och fortsätta träna, det är motgångarna som gör en stark. I morn blir det ett tvåtimmarspass på Havsbadsheden och där kan jag inte misslyckas, bara att nöta på =)
Hamnmilen...
Ja! Ibland funderar man... Vad har jag gett mig in på egentligen? Jag ser inte alls löpingen och som många kanske kan tycka sträckan på tre mil som någon utmaning, det är bara nått jag gör. Det är pressen på mig själv och viljan att prestera något som jag tror är min största utmaning. Det var alltid samma sak med fotbollen, jag ville så mycket, många gånger så mycket att det bara blev pannkaka av alltihop, inte alltid kanske för nog gjorde jag några bra insater under min karriär, men aldelles för ofta har det blivit riktiga botten matcher (enligt mig själv iaf.)
Jag hade kunnat vara SÅ mycket bättre om jag bara hade haft kylan och det rätta psyket. Tjurighet och träningsvilja har jag (och alltid haft) men det gäller att få ut det bästa av fysiken oxå och det har jag inte fått. Detta är någonting jag måste ändra på.
Jag sprang Hamnmilen igår... Vilket ni troligast uppfattar på namnet är en tävling på 10km. Jag hade bestämt mig för att springa även om jag kanske egentligen inte riktigt vågade och min ytterst personliga tränare tyckte att det skulle vara ett bra test inför det stundande Lidingöloppet. Jag får testa på tävlingstempo (även om det inte är samma tempo som jag kommer att hålla på ett tremils lopp) och så får jag känna av stämningen och nervositeten av att bara springa en tävling igen, jag har ju inte sprungit sen jag var 10 år.
Fokuserad men överladdad I början gick det fort.... Sen inte så fort nå mer!
Taktiken och tipset från coachen var tydlig... Spring på klockan och håll 4:15/ km, hetsa inte iväg i början och titta inte på andra. Japp! Nu var det inpräntat i skallen, taktiken var tydlig och jag visste att detta skulle vara det bästa jag kunde göra, för att få ett jämt och bra lopp. PANG!! Där gick startskottet och jag rusar iväg, hänger på gubbarna längst fram och tittar på klockan 3:40/km, jävlar vad bra.. Det här ser ju fint ut, nog kan jag hålla det här i 9,5 km till! Samtidigt hör jag Anders röst i huvudet som säger, spring efter klockan och titta inte på andra.. Men nä! Nog vill jag vara bättre än så.. det är ju så platt att springa på 40 min kanske går, det hade ju varit skoj.. Ös på du bruden!
Några minuter senare känner jag hur benen har mattat av och alla de där negativa tankarna har smugit sig in i skallen, sölkorvarna och gubbarna med ölmage kommer joggandes förbi mig och mitt storhetsvanisnne har lagt sig platt som en pannkaka på den grusade vägen runt Gultzaudden. Även om man inte ska skylla på nått och min hårda start på loppet var rent ut sagt helvetes korkad och hade aldrig gått hem hur som helst, så har jag rejäla problem med luftrören för tillfället... Det gick inte att få tag i någon luft nedifrån mina lungor när jag avverkat drygt halva loppet och jag var tvungen att bryta :/ Bättre lycka nästa gång! För jag ska ha revansch, så är det bara! Milen på 42 min ska inte vara nått problem, jag har gjort det på träning, nu är det psyket som måste tränas!
Planerna för resten av veckan... Jag har två pass av totalt fem kvar utföra nu till helgen. I morgon blir et ett snabbdisanspass på drygt 10km i 4:15 tempo (ska hållas denna gång) och sen på söndag har vi favvopasset 2,5 mil på Havsbadsheden :-) Bara att bryta ihop och komma igen!
Profil!
Vad heter jag? Linda Blomberg
Hur gammal är jag? 25 år
Vart bor jag? Umeå med gubben min och två cyklar
Och? Precis vem bryr sig? Där var det roliga slut.... Varför har jag nu startat en blogg igen? Har jag någonting att berätta kanske och är det någon som vill lyssna? Jag vet inte! Men jag hade tänkt berätta vare sig du vill höra eller inte ;-)
Va? Jo! Planen ligger på att springa Lidingöloppet nu till hösten, mer eller mindre exakt den 25'e septeber. Jag har alltid tyckt om att löpträna och på senaste tid har mina rundor blivit längre och längre och varför ska man fara ut och träna om man inte ska testa hur fort man kan springa?
Nu börjar alltså satsningen och träningen på riktigt. Här hade jag tänkt dela med mig om vad jag gör, varför jag gör det och hur äckligt illa jag har mått under passet.... Sen kanske jag delar med mig av en och annan djup och insiktsfull tanke som kan dyka upp under ett två timmars pass!
De som känner mig vet att jag inte gör någonting halvhjätat (förutom plugget kanske?). Ska jag äta godis så gör jag det på riktigt, dvs. tills jag mår illa. Ska jag kolla in Bruce Springstenn gör jag det längst fram efter 9 nätter i tält och ska jag springa en löptävling ska jag göra det så vältränad som möjligt.
Målet med satsningen ligger på att springa på 2 tim 30 min och det ska nog inte vara nått problem, för er som inte vet är Lidingöloppet ett terränglopp på 3 mil.
Vill du häng med? Haka på och följ med å träna.. Born to Run? Det är frågan!
