Lidingöloppet!
Inser att jag inte har skrivit på en evighet! Mest för att jag tänkter att det inte är någon som tycker det är intressant läsning. Vem vill höra någon rabbla på om träning? Men om ingen läser så kan jag ju alltid skriva för att det är roligt, kanske kan motivera någon. Jag läser ju en massa löpbloggar, kollar på filmer från fjällmaraton och andra lopp, om jag har tur kanske någon läser min =)
Ska börja med att berätta hur Lidingöloppet gick:
Blev som sagt förkyld ca tre veckor innan loppet men så här i efterhand var det ingen nackdel alls, kanske nästan en fördel. Förkylningen gjorde att jag tog bort pressen lite från mig själv och sänkte målet. Inför loppet var jag nöjd om jag tog mig in på medaljtid vilket är 02:38:00, ca 5:15/km, det var väl okay tyckte jag.
Blev som sagt förkyld ca tre veckor innan loppet men så här i efterhand var det ingen nackdel alls, kanske nästan en fördel. Förkylningen gjorde att jag tog bort pressen lite från mig själv och sänkte målet. Inför loppet var jag nöjd om jag tog mig in på medaljtid vilket är 02:38:00, ca 5:15/km, det var väl okay tyckte jag.
Jag var riktigt fokusera innan loppet och kände mig inte alls speciellt nervös. Det var bara min egen tid och klockan som gällde allt annat runt omkring fick vara. Jag startade i tredje startgrupp (efter en massa tjorv, med ids inte gå in på detaljer) och alla drog iväg i rätt högt tempo för att få en bra position när det började smalna av in mot skogen, jag hängde på för att inte tappa allt för mycket men undvek att dra iväg med de allra snabbaste, för att inte gå mig stum.
De första 5km låg jag i ett tempo på 04:50/km och kände mig riktigt lätt. Jag hade tanken i skallen att planen var ju 05:00/km men var alldeles för lätt för att dra ner på tempot ännu mer och allting kändes helt perfekt så fortsatte att mata på. Efter 15km hade jag en kilometertid som fortfarande var 04:50 och jag var fortfarande hur lätt som helst. Nu började jag komma in i en lite tyngre del av banan, lite småkuperad och inte fullt lika lättsprungen men detta var inte alls några problem, jag fortsatte att mata på. Efter 20km började jag känna av att jag sprungit två tredjedelar av loppet och benen började bli lite tyngre, även banan blev ännu lite tyngre. Jag var nere på en tid som nu låg på lite drygt 04:50 men det vara bara att fokusera och fortsätta springa. Att få i sig sportdryck var femte kilometer är ett måste och är guld värt, lite extra energi efter vätskekontrollerna får man helt klart.
Den sista milen består av två tyngre backar. Den ökända "Abborbacken" ca sex kilometer innnan mål och sen "Karins backe" som har sitt slut när det bara återstår en kilometer. Jag hade hört mycket om denna "Abborbacke" så sista biten in mot den blev jag bara mer och mer taggad. Jag tänkte "kan den inte komma snart, nu vill jag bara ösa på upp för den". I botten av backen har du en vätskekontroll och sen är det bara att ta fart uppför. Jag såg folk som började gå bara de kom till skylten "Välkommen till Abborbacken", de är verkligen att ge upp i förtid! Jag tog fart och började ösa på uppför, jag sprang om alla kändes det som och bara fortsatte att mata och 300 meter senare var jag uppe och jag hade bara tappat en minut i kilometertid och låg nu på 05:00/km, lite stum var jag men visste att det skulle komma ett lättare parti nu i ca en kilometer och sprang vidare. Helt klart överskattad backe =)
Betydligt värre var "Karins backe" en kilometer innan mål. Backen i sig och är lite kortare än "Abborbacken", däremot lite brantare. Det jobbiga med denna backe är att den kommer när du har 29km löpning i benen. Jag gjorde som i backen innan och bara matade på uppför, mjölksyran sprutade när jag väl var uppe men nu var det lätt utför i en kilometer innan jag var i mål. Det var den jobbigaste kilometern på hela loppet. Väl på Grönstagärde orkade jag med en rätt så bra spurt och tog mig i mål på 02:31:41 =) Tog mitt uppsatta mål med råge... Fick en ros av älsklingen och allt var perfekt!
Varje steg under Lidingöloppet var en njutning. När det gick som lättast och när det gick som tyngst, det är nog de som är tjusningen.. Nu är jag ännu mer såld på löpning =) Nästa säsong blir det Lidingö än en gång sen är planen att få springa BAMM 50 med Anders om hans knä håller, nått fjällmarathon skulle oxå sitta fint!
