Born To Run!?!

Jag började dagen med att kriga mig genom snöstormen i dryga milen. Jag hade inga större planer med passet än att endast ta mig ut, känns som att det är så med alla löppass nu för tiden, längtar tills jag kan börja träna som jag vill igen med ett större syfte än endast "fara ut å löpa". Det var iaf. riktigt skönt att fara ut på rundan och jag avslutade det hela inne på IKSU (gymet) med ett corepass!

Det visade sig för ett tag sedan att jag haft problem med min Ipod. Så här gick samtalet när jag kom hem från ett pass för några dagar sedan:

Anders: Vad hög volym du har!!!

Jag plockar sedan ut lurarna ur öronen och hör hur musiken dånar ut ur min Ipod som jag har på armen. Den ska spela musik ur själva aparaten när man drar ur kontakten, så jag kollar att jag stoppat i kontakten ordentligt men upptäcker att någonting uppenbart blivit fel eftersom musiken spelar delvis i högtalarna och delvis i mina lurar.

Linda: Nått har blivit fel! Musiken låter ju överallt... Inte konstigt att jag tyckte folk tittade lite konstigt på mig på   gymet. :S 
Anders: Du måste skicka in den på lagning.

Linda: Jo! och mig själv måste jag skicka på makeover så att ingen känner igen mig nästa gång jag ska till IKSU. Jag är stämplad för livet som den där stöddiga tjejen som snoffsar runt i svettiga löparkläder och spelar musik för hela gymet!

Efter att jag nollställde Ipoden fick jag den att fungera och idag när jag återigen var tillbaka på brottsplatsen var jag noga med att efter varje övning plocka ut lurarna ur öronen för att kolla att Ipoden inte fått fnatt igen. Det gick bra denna gång =) Det är tur att jag inte är 14 år nå mer och och behöver skämmas för varje "liten incident". Sen är det självklart bra att jag har så sjukt bra musiksmak att ingen behövde lida allt för mycket... Att lyssna på Springsteen ska ju inte nån behöva klaga över, eller hur? ;-)