En Torsdagsmorgon i dimman...
Det finns sådana där dagar när solen aldrig stiger upp, dimman ligger tätt och kylan tränger genom kläderna. Det finns dagar då solen skiner hela dagen och värmer en gott om kinderna.
Idag steg solen aldrig upp utan jag fick slita i dimman steg efter steg. Intervaller ute på isvägen i hamnen kl 08 på morgonen, blodsmak i munnen (och kissnödig var jag) och mjölksyra i benen. Underbart var det, på sitt eget lilla annorlunda sätt =)
I tisdags var det en sådan där dag när solen värmde hela dagen. Det var -3 grader och ett långpass låg på schemat, det är underbart på alla möjliga sätt. Att nöta på mil efter mil efter mil en dag som denna är en dag som verkligen gör livet värt att leva. 26,5 km avverkades och inte var det tråkigt någon stanns =)
Löpning är underbart helt enkelt =)
Idag steg solen aldrig upp utan jag fick slita i dimman steg efter steg. Intervaller ute på isvägen i hamnen kl 08 på morgonen, blodsmak i munnen (och kissnödig var jag) och mjölksyra i benen. Underbart var det, på sitt eget lilla annorlunda sätt =)
I tisdags var det en sådan där dag när solen värmde hela dagen. Det var -3 grader och ett långpass låg på schemat, det är underbart på alla möjliga sätt. Att nöta på mil efter mil efter mil en dag som denna är en dag som verkligen gör livet värt att leva. 26,5 km avverkades och inte var det tråkigt någon stanns =)
Löpning är underbart helt enkelt =)
Kommentarer
Trackback
