Born To Run!?!

Jag hade kunnat vara SÅ mycket bättre om jag bara hade haft kylan och det rätta psyket. Tjurighet och träningsvilja har jag (och alltid haft) men det gäller att få ut det bästa av fysiken oxå och det har jag inte fått. Detta är någonting jag måste ändra på.

Jag sprang Hamnmilen igår... Vilket ni troligast uppfattar på namnet är en tävling på 10km. Jag hade bestämt mig för att springa även om jag kanske egentligen inte riktigt vågade och min ytterst personliga tränare tyckte att det skulle vara ett bra test inför det stundande Lidingöloppet. Jag får testa på tävlingstempo (även om det inte är samma tempo som jag kommer att hålla på ett tremils lopp) och så får jag känna av stämningen och nervositeten av att bara springa en tävling igen, jag har ju inte sprungit sen jag var 10 år.

Fokuserad men överladdad             I början gick det fort.... Sen inte så fort nå mer!

Taktiken och tipset från coachen var tydlig... Spring på klockan och håll 4:15/ km, hetsa inte iväg i början och titta inte på andra. Japp! Nu var det inpräntat i skallen, taktiken var tydlig och jag visste att detta skulle vara det bästa jag kunde göra, för att få ett jämt och bra lopp. PANG!! Där gick startskottet och jag rusar iväg, hänger på gubbarna längst fram och tittar på klockan 3:40/km, jävlar vad bra.. Det här ser ju fint ut, nog kan jag hålla det här i 9,5 km till! Samtidigt hör jag Anders röst i huvudet som säger, spring efter klockan och titta inte på andra.. Men nä! Nog vill jag vara bättre än så.. det är ju så platt att springa på 40 min kanske går, det hade ju varit skoj.. Ös på du bruden!

Några minuter senare känner jag hur benen har mattat av och alla de där negativa tankarna har smugit sig in i skallen, sölkorvarna och gubbarna med ölmage kommer joggandes förbi mig och mitt storhetsvanisnne har lagt sig platt som en pannkaka på den grusade vägen runt Gultzaudden. Även om man inte ska skylla på nått och min hårda start på loppet var rent ut sagt helvetes korkad och hade aldrig gått hem hur som helst, så har jag rejäla problem med luftrören för tillfället... Det gick inte att få tag i någon luft nedifrån mina lungor när jag avverkat drygt halva loppet och jag var tvungen att bryta :/ Bättre lycka nästa gång! För jag ska ha revansch, så är det bara! Milen på 42 min ska inte vara nått problem, jag har gjort det på träning, nu är det psyket som måste tränas!

Planerna för resten av veckan... Jag har två pass av totalt fem kvar utföra nu till helgen. I morgon blir et ett snabbdisanspass på drygt 10km i 4:15 tempo (ska hållas denna gång) och sen på söndag har vi favvopasset 2,5 mil på Havsbadsheden :-) Bara att bryta ihop och komma igen!