Nej, vill inte!

Nej, jag vill inte skrek kroppen....
Jag började passet med 15km löpning upp till Ormberget där Anders snällt hade parkerat bilen med mina skidor, stavar och pjäxor. Det hade inte gått jättebra att springa, benen hade känts tunga men huvudet ville springa fort så jag körde på rätt bra ändå. Jag bytte om vid bilen, tryckte i mig en powerbar och drack lite vatten innan jag begav mig ut på de helt underbara skidspåren som erbjöds för dagen,då sa ben, armar och resten av kroppen bara NEJ!

Efter bara 5 km fick jag kliva av, kroppen darrade och jag var helt slut. Jag förstod inte vad som var fel, det fanns bara ingenting kvar, fysiskt sett borde jag inte ha några problem med ett sådant pass och när jag kom hem somnade jag på sängen. Inte brukar man ju vara trött efter ett träningspass snarare hur pigg som helst tack vare alla endorfiner som utsöndrats. Nu så här dagen efter förstod jag vad som var felet, tack vara att jag är tjej och min kropp reagerar så här får jag stå ut med att det blir så här en gång i månaden... Om jag känner mig själv rätt ska kroppen vara pigg igen om en, två dagar. Surt men det är sånt man får ta!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0